erikstjejmalin

Tisdagen den 19 januari så atte värkarna igång. Jag hade värkar lite nu och då hela dagen men inget regelbundet så. På kvällen så klockade jag dem med ca 30 minuters mellanrum. Natten va inte kul och på morgonen så klockade jag värkarna på ca 10 minuter, Jag gick på Toa och det började rinna, Kanske det va vattnet då jag inte kunnat stänga av det. Då kände jag att jag va tvungen att ringa till förlossningen och rådfråga. Då sa de att de ville att vi skull ekomma in för att undersöka OM det va vattnet som hade gått. Så jag ringde Erik och sa att han skulle komma och vi skulle åka in.Han kom hem vid 10 tiden här hemma på onsdagen och hämtade upp mig. Vi tog inte med oss någon väska då det kändes som att vi skulle få åka hem igen. På förlossningen va de super trevliga och förklarde verkligen vad de skulle göra osv. De skulle kolla hjärtljud och samandragningar med CTG maskinen. Hjärtljudlåg bara bra och det visade sig att jag hade samandragningar var 5 minut! Då kände man hur det blev jobbigare och jobbigare med värkarna. MEN de va helt klart fortfarande hanterbara.Läkaren kom inoch undersäkte mig, Inget vatten hade gått så vi fick åka hem om vi ville och självklart ville vi det. Men att vi skulle komma in igen såfort jag inte kunde hantera värkarna längre. Åkte hem och åt och sov vilket jag hade blivit ombed till och göra. men klart det blir jobbigt att sova när man vaknar var 5 minut för att ta sig igenom värken. På kvällen kände jag att det hade blivit intensivare så jag ringde igen och de sa att vi skulle komma in och det gjorde vi det blev en CTG kurva igen allt såg bra ut värkar på fortfarande 5 minuter och vi valde att åka hem för att tillbringa natten hemma istället för på förlossningen. Torsdagsmorgonen så va det bara att åka in då jag kände att nu ugör det riktigt ont inte länge till jag klarar mig utan nått smärtstillande. Vi kom till förlossningen vid 11 tiden åter CTG vilket de kollade var tredje timme ca. de kollade även om jag öppnat mig någonsting och jag va öppen 2 cm. Det blev lite akupunktur som inte hjälpte lite varma handdukar på mage och rygg efter det ett låångt varmt bad.klockan blev runt 14.00 då jag blev vän med den välkända lustgasen. värkarna blev allt intensivare och starkare men fortfarande 5-4 minuter emellan. Det blev framåt kvällen dax att röra på sig lite stå och gåså mycket som möjligt så att det skulell trycka på lite granna. Satt även på pilatesboll vilket kändes mycket behagligt, på kvällen vid 19 tiden så blev det dax att höja lustgasen till 50/50 och jag hade öppnat mig till 4 cm ( det gick himla sakta) läkaren kom inoch berättade att själva förlossningen började vid ca 4 då jag hade värkar med 2minuters mellanrum. Vi kom överrens att vi inte skulle göra mera den kvällen och jag fick sömntabletter så att jag kunde vila upp mig till dagen efter då vi skulle ta hål på himmorna. jag tog tabletterna vid 21 tiden och somnade ganska snabbt därefter.men åter vaknade jag till värkarna som nu kom mer och mer sällan. På morgonen fredagen den 22 så hade värkarna avtagit till ca var 10 minut, vilket inte va så bra. De kom in och kollade om jag öppnat mig nått jo då låg jag på 5 cm, nu klarade jag verkligen inte värkarna utan lustgasen. Så den lämnade jag inte mer än för toabesöken som gick i väldig fart!

Vid 14 tiden så tåg de hål på hinnorna då hade jag vid en samandraginnng öppnat mig 6 cm. vid 15 tiden fick jag dropp som skulle göra att värkarna blev starkare så att jag skulle öppna mig fortare. Nu kom värkarna med mindre än minuten som mellanrum och det va väldigt utmattande. Riktigt starka värkar va det nu och jag va helt slut efter en timme ( då jag även sovit riktigt dåligt på tre nätter! ) jag ställde mig upp pch lite så för att hon skulle åka ner lite mera, på med CTG och allt såg bra ut, hade dock svart att få fram hennes puls så de satte fast en sån elektron på hennes huvud för att ha mer och bättre koll på hennes puls, vilket kändes aning mer trygt.Värkarna blev helt sjukt starka och nu va det bara på alla 4 jag kunde stå. När jag hade värk så va det lustgasen som gällde och när jag inte andades i den så spydde jag. otroligt jobbigt och det ända jag kunde säga va att jag inte orkade mera. Hon satte druvsocker i drop på mig för att jag skulle få lite energi , de försökte även trycka i mig dextrosol då jag bara ville sova. Inget av det fungerade och när jag hade öppnat mig 7-8 cm så ville jag gärna trycka på. Alltså krysta. Då sjönk hennes puls då hon hade puls på ca 75 och hon ska ligga på mellan 140 och 170 när de är aktiva. Så jag fick inte använda lusgasen på säkert en 10-15 värkar då det kunde vara den som gjorde att hennes puls sjönk. Det va nog de absolut värsta 20 minutrarna då jag inte hade någon smärtlindring över huvudtaget! men jag fick tillbaka lustgasen höjd till 60/40 och jag fortsatte att krysta på fast jag inte va öppen helt, då det ända jag försökte tänka på va att jag skulle bajsa. hehe lite kul så häri efterhand men då va det vädligt kämpigt. 18.20 den 22 januari va jag öppen helt och det va dax att göra det avslutande jobbet. Att faktiskt få ut barnet. Krystvärkarna kom ganska tätt och det va bara att trycka på allt va man kunde. Då jag somnade mellan alla värkar den sista timmen så va krysvärkarna sköna i jämfört med de andra värkarna. Då man äntligen kända att barnet va på väg ut. jag krystade i ca 10 -12 minuter sen av hon ute!! Hon hade även navelsträngen runt halsen vilket förklarar varför hennes puls sjönk. Hon mådde bra annars. Då jag va helt slut så fick jag inte ställa mig upp så jag fick flytta över till en annan säng där jag skulle ligga med henne så hon fick snutta på brösten det första hon gjorde. Såklart så klippte Erik av hennes navelsträng och han va nog lika slut som jag va när det kom till kritan då han fått stå ut med mig under den här tiden. Men jag hade aldrig klarat mig utan honom han höll mig i handen heeela tiden och han fick inte gå någonstans. Innan jag fick flytta över till den andra sängen så skulle självklart moderkakan krystas ut. Den va hel och enligt dem så hade den en otrolig stanm så den skulle bli till forskningsobjekt. Men när vi legat nära varandra i ca 2 timmar så vägde de henne och mätte. 3400 g och 52 lång. Hon hade ganska låg temp så hon va tvungen att ligga hud mot hud hela natten, annars så va allt bra!!

Jag sprack ingenting och behövde därför inte sys nått.

En otrolig jobbig förlossning då den drogs ut men den va helt klart värd att klara av då vi fick fina Emy den 22 januari klockan 18.32

HEELT NYKLÄCKT!! BARA NÅGRA MINUTER GAMMAL :d

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3